Fridas blogg - ett hästliv

Idag vet jag inte vad det är med mig. För första gången på länge känner jag mig tokglad och allt rullar bara på, jag har verkligen asgarvat hela dagen och pålle går bättre än någonsin hela tiden. Han bär sig och hela faderittan. Eh. Säger man så?

Det här är nog banne mig världens tråkigaste blogg. Haha. Den är 90% häst och 10% flum antar jag.
Näe. Imorgon ska jag faktiskt på ridlektion för Cathrine Gustavsson, ska bli jättespännande. Både jag och pålle (nåja, läs jag) är förväntansfulla och hoppas att det kommer gå bra.
Får se om jag kommer upp på pålle, i onsdags tyckte han att jag kunde lägga mig ner och dö. Ujaha.

Hm.. Har ni tänkt på en grej? Att det är väldigt extremt tråkigt när folk bara blir annorlunda, och typ.. "hatar" en utan någon vettig anledning. Sånt gör mig ganska arg. Men värst av alla är nog dom som svarar när man pratar med dom men bara superkort. Nej. Blä på såna! Dom kan gå och lägga sig ner på marken och dö.

Okej. Jag hade tänkt att skriva något mer. Men... Min hjärna tog helt enkelt slut. Händer nog inte bara 1 gång i den här bloggen!


På den här bilden är det jag och King Victory Oak. Min förra travhingst, han avlivades pga ett dåligt bakben :(
Kan man sakna en vän så mycket? Tydligen..