Fridas blogg - ett hästliv

Loksnok, den underbaraste i världen, är en häst som har mycket flykt i sig. Mycket har jag dock fått ur honom, men det finns kvar där och det jävliga är att den dyker upp när man minst anar det.
Idag t ex, skulle jag bada hans hovar (som jag gjort en jävla massa gånger i vår). Det har gått kanon, men nu ska jag vara elak och skylla lite på min mor.. Hon hade parkerat hans lilla hov i en hink och sen tappat fokusen. Pang säger det så är jodopaxen över hela golvet, hästen stegrar och jag svär. Lúkas tycker därför att VITA HINKAR är det vidrigaste här i världen.
SÅ, (idag) jag satte hans hov i hinken, sa till mamma att " Du.. var beredd, han spänner hela sig. Snart kommer han att kasta sig bakåt". Vem hade rätt? Jovisst, han slänger sig bakåt i ren protest, hinken flyger under honom, han blir rädd för sina egna ben, flyger skuttandes på 3 ben, jag flyger efter och pratar.
Försökte igen, hinken FLYGER iväg. Försöker en tredje gång med samma resultat.. Fan.
Tillsist blev jag arg och tänkte "Nä nu jävlar ska han ha hoven i hinken".
Så får man inte tänka när man jobbar med Lok.
Han for iväg, hinken flög och jag stog i hans väg. 400 kg rätt på foten. Gissa vilken fot? Jajamensan, den jag INTE skadade när jag for av - nänä. Så nu har jag ont i båda mina fötter :-D
Tack mitt kära Lok, tackar!
40 minuter senare hade jag jävligt ont i foten och inte lyckats få honom att stå kvar med hoven i hinken. Han lät som en gris och jag orkade inte pressa honom mer. Nä. In i boxen och sov med dig hästskrälle ;-)