Att fly från verkligheten..
Min fina häst och jag var ute och promenerade i skogen igår.
Han följde varenda lilla steg jag tog, varesig det var åt vänster eller höger.
Helt avslappnad, 110 % förtroende fick jag.
Helt plötsligt när jag gick där och funderade fick jag en impuls, vände mig om och bara kramade hans underbara huvud, borrade in näsan under hans pannlugg, kände hans underbart speciella doft, kände hur hans huvud hängde helt avslappnat i mina armar.
Och medans tårarna fyllde mina ögon fick jag bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta, så kände jag det där hugget i hjärtat.
Jag älskar den hästen så att det gör ont, det låter helt sjukt, och jag vet att många tycker det är konstigt.
"Hur kan man älska en häst så mycket?" det vet inte jag heller ska jag säga, men jag gör det.
Han är ju mitt allt.
Han följde varenda lilla steg jag tog, varesig det var åt vänster eller höger.
Helt avslappnad, 110 % förtroende fick jag.
Helt plötsligt när jag gick där och funderade fick jag en impuls, vände mig om och bara kramade hans underbara huvud, borrade in näsan under hans pannlugg, kände hans underbart speciella doft, kände hur hans huvud hängde helt avslappnat i mina armar.
Och medans tårarna fyllde mina ögon fick jag bita mig hårt i läppen för att inte börja gråta, så kände jag det där hugget i hjärtat.
Jag älskar den hästen så att det gör ont, det låter helt sjukt, och jag vet att många tycker det är konstigt.
"Hur kan man älska en häst så mycket?" det vet inte jag heller ska jag säga, men jag gör det.
Han är ju mitt allt.
Kommentarer
Trackback
