Nostalgi
Jag hittade massor med bilder på Lok från 2005 och framåt.
Snacka om nostalgikänsla.
Jag kommer ihåg de tiderna så otroligt väl, för det är faktiskt i särklass den bästa tiden i mitt liv.
Herregud vad roligt vi hade. Som Mathilda skriver i sin blogg: "Jag minns hur roligt vi alltid hade de åren! Jag red alltid ihop med Frida, Madde och Milla och vi hade så himla roligt ihop! Vi gjorde de allra mest galna saker man kan tänka sig och var inte rädda för något. Vi brukade vara ute och galoppera i full frt så tårarna sprutade och ibland red vi bara i BH och reflexväst! Haha! Det bästa vi visste var att sätta av i världens race och tävla emot varandra :) Nu när man är äldre kan man tycka sig det vara riskfullt och lite obehagligt ;) Men det var tider det!"
Haha, fortfarande kan vi sitta och prata, skratta och bryta ihop av skratt, om de tiderna. Oftast samma historier om och om igen, men de är så otroligt roliga fortfarande.
När jag tänker tillbaka, på hur vi rejsade / skenade / flög runt över Rytterne på hästarna så bara ler jag.
Skulle antagligen aldrig komma på tanken nu, men då tänkte vi inte. Stå i stigbyglarna (om vi ens hade några), släpp tyglarna, räkna ner; "3... 2... 1.. KÖÖÖÖÖÖR!!!" och så full gas över grusvägarna. Vi bokstavligen låg ner i kurvorna, höll i manen, tjöt av skratt och peppade hästarna att lägga i yttligare en växel. Ibland åkte vi av, ibland inte. Ibland tog vi en tur på flera timmar och rejsade genom hela skogen istället. Hinder tvekade vi inte en sekund på, inte ens de fasta på 70 cm!! Och ja, det bästa av allt det var "sken på led". HAHA!!!
Vilka idioter va ;)
Ändå så saknar jag det likt förbarmat. Usch.. Tänk. De tiderna skulle jag vilja åka tillbaka till. Många gånger!
Nu kommer en bildbom på världens bästa pålle!
Nykommen till gården. Mars -05. Det tog 3 timmar att få tag på honom.
Också mars -05.
Första tävlingen! Vi skenade runt som idioter.
Redo för start. Det gick inte att stå still en sekund.
Våren -05. Hjärtat !!
Här hade jag ägt honom i nära precis 2 månader. Min fina!
Hjärtat på väg in från hagen. -06
Tänk. Snart är det 5 år sedan våra vägar korsades. Och många fler ska det bli.
Snacka om nostalgikänsla.
Jag kommer ihåg de tiderna så otroligt väl, för det är faktiskt i särklass den bästa tiden i mitt liv.
Herregud vad roligt vi hade. Som Mathilda skriver i sin blogg: "Jag minns hur roligt vi alltid hade de åren! Jag red alltid ihop med Frida, Madde och Milla och vi hade så himla roligt ihop! Vi gjorde de allra mest galna saker man kan tänka sig och var inte rädda för något. Vi brukade vara ute och galoppera i full frt så tårarna sprutade och ibland red vi bara i BH och reflexväst! Haha! Det bästa vi visste var att sätta av i världens race och tävla emot varandra :) Nu när man är äldre kan man tycka sig det vara riskfullt och lite obehagligt ;) Men det var tider det!"
Haha, fortfarande kan vi sitta och prata, skratta och bryta ihop av skratt, om de tiderna. Oftast samma historier om och om igen, men de är så otroligt roliga fortfarande.
När jag tänker tillbaka, på hur vi rejsade / skenade / flög runt över Rytterne på hästarna så bara ler jag.
Skulle antagligen aldrig komma på tanken nu, men då tänkte vi inte. Stå i stigbyglarna (om vi ens hade några), släpp tyglarna, räkna ner; "3... 2... 1.. KÖÖÖÖÖÖR!!!" och så full gas över grusvägarna. Vi bokstavligen låg ner i kurvorna, höll i manen, tjöt av skratt och peppade hästarna att lägga i yttligare en växel. Ibland åkte vi av, ibland inte. Ibland tog vi en tur på flera timmar och rejsade genom hela skogen istället. Hinder tvekade vi inte en sekund på, inte ens de fasta på 70 cm!! Och ja, det bästa av allt det var "sken på led". HAHA!!!
Vilka idioter va ;)
Ändå så saknar jag det likt förbarmat. Usch.. Tänk. De tiderna skulle jag vilja åka tillbaka till. Många gånger!
Nu kommer en bildbom på världens bästa pålle!
Nykommen till gården. Mars -05. Det tog 3 timmar att få tag på honom.
Också mars -05.
Första tävlingen! Vi skenade runt som idioter.
Redo för start. Det gick inte att stå still en sekund.
Våren -05. Hjärtat !!
Här hade jag ägt honom i nära precis 2 månader. Min fina!
Hjärtat på väg in från hagen. -06
Tänk. Snart är det 5 år sedan våra vägar korsades. Och många fler ska det bli.
Kommentarer
Trackback
